top of page
Skribentens bildFrida Ingha

TIOÅRS-JUBILEUM


Jag minns att jag vaknade upp. Personalen skrev på en tavla till mig men jag kunde inte se.

Bild på Frida tagen i profil. Man ser Frida sitta i en grå fåtölj. Hon lutar sig framåt och tittar ner i sin knutna hand. Själva handen är suddig. Andra armen har hon bakom sig, det ser ut som om Frida är på väg att resa sig. Hon ser allvarlig ut, som om hon försöker lösa ett problem. Hon har på sig en blommig skjorta som ser ut som en städrock från 1970-talet. Man ser cochleaimplantatet då hon sitter i profil.

ST: Bild på Frida tagen i profil. Man ser Frida sitta i en grå fåtölj. Hon lutar sig framåt och tittar ner i sin knutna hand. Själva handen är suddig. Andra armen har hon bakom sig, det ser ut som om Frida är på väg att resa sig. Hon ser allvarlig ut, som om hon försöker lösa ett problem. Hon har på sig en blommig skjorta som ser ut som en städrock från 1970-talet. Man ser cochleaimplantatet då hon sitter i profil.


För 10 år sedan, just precis idag, gjordes min första CI-operation. Jag var patient nr 9 att opereras i Örebro. Den tog 6 timmar. Huden bakom ytteRörat öppnade upp. Man borrade ett hål genom skallbenet in till cochlean (snäckan), där hörselnerven ligger inlindad i kontakt med ca 17 000 hårceller som slutat vidarefodra ljud till nerven.


Genom hålet förde man in en elektrod med 21 kontakter till hörselnerven. Sedan fräste man ur en liten “skål” i skallbenet där mottagaren placerades. Man testade att skiten funkade och stängde sen igen.


Jag minns att jag vaknade upp. Personalen skrev på en tavla till mig men jag kunde inte se. Assistenten kunde inte teckenspråk. Först när en dövblindtolk blev tillgänglig kunde jag kommunicera med omvärlden via taktilt teckenspråk som jag avläste med handen.


Det är kortfattat vad som hände mig för 10 år sen. Det var bara en start för väldigt mycket annat.


Det var först nån månad senare som inkoppling skedde. Det tog flera månader av daglig träning för hjärnan att lära sig tolka de där elektriska signalerna till ljud. Att det ens går är bevis på hur otrolig den mänskliga hjärnan är. Idag har jag stereoljud, alltså två implantat. Ibland om jag är hjärntrött eller så då kan ljudet plötsligt förändras och bli skorrigt, grötit och låta som innan hjärnan tränat upp det där. Det har förvärrats sedan jag fick mina epilepsianfall i somras. När min hjärna är pigg fungerar hörseln bra eftersom jag då klarar av det fokus och ansträngning som krävs samt att jag får tillgång till de hjälpmedel, stödtecken, läppavläsning och tät återhämtning som krävs.


Ni kommer se fler tillbakablickar kring det här under våren som ett firande och en hyllning.

NYTT I BLOGG & KRÖNIKOR

bottom of page