Vakuum

Hösten var en total misär. Vintern en glädje yra av känslan av frihet och inspiration. Våren kommer som ett vakuum. Väntan på myndighetsbeslut om bostadsanpassning och assistans i föräldraskapet. När pengarna är slut och det verkligen känns att man börjar om från början och inte har någon buffert alls. När man inser att man är en av de där personerna som behöver ansöka om ekonomiskt bistånd från soc. Nu blir det gratis nöjen som gäller. Vända slantarna, glömma tatueringen och piercingarna man ville göra. Det är okej. Jag kan helt klart leva så. Jag har familj som hjälper mig och är inte e näsan. Ottilia behöver inte sakna något. Ska man starta på nytt kan man ju göra det från ett ordentligt underläge så blir det värsta storyn att berätta en dag.